Grattis Madeleine Edmark och Nasit Talib! Ni går båda i tvåan på programmet Produktionsledare: Media och i helgen tävlade ni i 48H och fick pris med era respektive grupper. Madeleine ni vann brons för er printlösning, Nasit ni vann guld för er webblösninghur känns det här?

Madeleine: Tack så jättemycket! Det känns fortfarande overkligt och jag har nog inte riktigt förstått vad som har hänt. Samtidigt är jag otroligt glad men även väldigt trött.
Nasit: Tack! Nu vet jag hur riktig lycka känns. Att stå på scen och få ett pris av Lars Axelsson som var juryordförande för 48h var obeskrivligt. All energi som tömdes sakta men säkert under dessa 48 timmar fick jag tillbaka på mindre än ett ögonblick.

Berätta om caset och om era respektive lösningar!
Madeleine: Caset var att hjälpa organisationen Polstjärna att hitta nya eldsjälar som brinner för att stötta barn och ungdomar som har det svårt och riskerar att hamna i utanförskap. Vi hade en timme innan inlämning fortfarande två olika printlösningar och svårt att bestämma oss för vilken vi ville satsa på. Skulle annonsen vara en smäll i ansiktet eller skulle den beröra hjärtat? Efter lite redigering av ena affischen så bestämde vi oss tillslut för att köra på “käftsmällen” som skapar nyfikenhet. Vår annonstitel är “Hjälp en potentiell våldtäktsman.” och kortfattat kan man säga att vill vi uppmana personer att göra något för barn och ungdomar innan det är för sent.
Nasit: Vårt primära uppdrag var att få målgruppen att tipsa Polstjärna om potentiella eldsjälar. Det sekundära var att få målgruppen att stötta organisationen ekonomiskt. Redan från början bestämde vi oss för att göra den digitala delen (som för övrigt är frivillig) då vår printidé hade en bra fortsättning. Vårt koncept gick ut på att en ung kille som riskerar livslångt utanförskap får ett sms-meddelande av sin mamma där hon frågar hur han mår och om han kommer hem till middagen. Då skriver han först det han själv inte inser, att hans liv håller på att gå utför. Sen suddar han bort allting och skriver bara ”bra.” Därefter kommer ett sms-meddelande från Polstjärna där information om organisationen finns.

Hade ni förberett er inför tävlingen?
Nasit: Förbereda kan jag inte säga att jag gjorde. Dock var jag med förra året och det hjälpte verkligen. Annars ser jag ingen anledning till att förbereda sig då organisationen är hemlig fram till att briefen släpps.
Madeleine: Lite smått. Jag hade kollat igenom tidigare års bidrag och lyssnat på vad jurymedlemmarna var ute efter. Annars kändes det svårt att förbereda sig mer än så eftersom organisationen i sig var okänd fram tills breifsläppet.

Vad var roligast?
Madeleine: Jag tycker två saker känns extra starkt inom mig efter tävlingens slut. Det är först själva breifen när organisationen släpptes. Känslan när VD:n för Polstjärna skriker sitt glädjevrål av att ha blivit valda som årets organisation i en kombination av att det sitter 350 studenter som är extremt taggade på att få sätta igång och hjälpa till är obeskrivlig. Sedan är det när själva bidraget lämnades in och all spänning släpper. Den glädjen av att man har klarat av uppgiften i tid och producerat någonting man är stolt över är fantastisk.
Nasit: Förutom vinsten var det roligaste att se hur allting har utvecklats från föregående år, projektgruppen på 48h gjorde riktigt bra ifrån sig. Men även nivån på bidragen har höjts i jämförelse med föregående år. Speciellt kul också med ens nära vänner som man har sett utvecklats enormt. Och så känslan av att man producerat något man är stolt över, även om man inte hade vunnit något pris.

Vad har ni lärt er av tävlingen?
Nasit: Jag lärde mig att vissa krogar på Stureplan inte släpper in folk med sneakers. Skämt åsido fick jag lära mig att inte bli kär i den första bästa idén som man får. Det gäller att fortsätta brainstorma och inga idéer är dåliga idéer. Jag lärde mig även att stå för det jag tycker, även om det är någon du aldrig har träffat innan. Vi fick ett tips från vår juryordförande, han sa att vi skulle tröttna på varandra och börja bråka, det var bra för det skapade energi i gruppen.
Madeleine: Eftersom mitt team hade förmånen att få sitta på två olika stockholmsbyråer under dessa dagar kunde vi bolla idéer med dem vilket var otroligt inspirerande. Annars är det utmaningen i sig som varit mest lärorik. Att jobba med två personer du aldrig träffat innan och tillsammans komma överens om en idé som alla kan stå för och vara stolta över är är inte alltid lätt. Hur säger du till en person du inte känner att dennas idé inte håller eller att du själv inte är nöjd med resultatet? Att få ha testa på det känner jag har gett mig väldigt mycket.

Ska ni vara med nästa år?
Madeleine: Jag skulle gärna ställa upp nästa år igen men just nu kan jag inte svara på den frågan. Det beror nämligen lite på om jag ska ha praktik under den perioden och hur jag  i så fall kan planera upp tiden. Jag uppmanar dock alla andra studenter att våga vara med och tävla. Det är enormt lärorikt och du skapar värdefulla kontakter inom din framtida bransch.
Nasit: Jag ska göra mitt yttersta för att vara med och tävla igen nästa år. Jag uppmanar även alla studenter på Medieteknik att ansöka om att få vara med, förutsatt att man har tid. Det är inte bara roligt, inspirerande och lärorikt. Man knyter även värdefulla kontakter. Galet vågat – Allt vunnet!

Foto: Felix Sundbäck

 

Vill ni se mer av MAZE Media? Följ oss:

# # # # # # # #

24 March, 2014

Leave a Reply

Top